Bostadsjakten

Välkommen till #Brogranskarna

Denna sajt drivs av oss som studerar andra terminen på Journalistutbildningen vid Lunds universitet. Under maj 2017 arbetar vi med vårt projeket #Brogranskarna där vi undersöker Öresundsbron utifrån olika perspektiv och vinklar. Här presenteras fem reportage som tas fram under fyra veckors intensivt arbete med undersökande och fördjupande journalistik.

Läs också mer om studenternas arbete i vår blogg.  Följ oss också på Facebook och Twitter.

Företagarna "Det politiska etablissemanget förstår inte värdet av en integrerad Öresundsregion"

Text: Marcus Alm, Marie-Therése Arén, Michelle Bergsten, Hanna Jangenfeldt & Christian Sahlgren

322 000. Så många färre jobb nås idag inom en timmes pendling mellan Malmö och Danmark. Dessutom uppger Region Skåne ett underskott på 100 miljoner kronor direkt kopplat till gränskontrollerna. Trots att kontrollerna är en riksangelägenhet tar de skånska företagen störst skada. Regionen med Nordens högsta produktion står nu inför en osäker framtid.

Enlarge

illustration_bron
En sammanlänkad storstadsregion.

Illustration: Hanna Jangenfeldt

En solig eftermiddag i maj öppnar Sven Paulin, grundaren av konsultföretaget Fieldly, dörren till lokalen. Kontoret är beläget i Helsingborgs norra delar precis intill havet och från Sven Paulins skrivbord är det fri sikt till andra sidan sundet. Samma sund han tar sig över dagligen för att komma till och från jobbet.

– Jag slutade åka över bron efter införandet av kontroller eftersom restiden utökades med minst en och en halv timme på grund av långa köer samt stillastående, kortare tåg. Jag tänker åka över bron igen först när stoppen på Hyllie och Malmö Central återgår som de var före kontrollerna.

Enlarge

sasdfsdfsdf
Sven Paulin grundare av konsultföretaget Fieldly.

Foto: Michelle Bergsten

Den 16 kilometer långa bron invigdes år 2000 och skapade storstadsregionen Greater Copenhagen. Bron, som byggdes över Öresund, öppnade för goda kommunikationsmöjligheter och knöt samman två tätbefolkade områden till en integrerad arbetsmarknad. Detta bygger dock på obehindrad rörlighet mellan Danmark och Sverige. Hur påverkas företagen när rörligheten över gränserna begränsas?

I Stockholms storstadsområde bor idag cirka 2,3 miljoner, däribland de yttersta beslutsfattarna i införandet av gränskontrollerna. Att jämföra med Öresundsregionens cirka 4 miljoner invånare. Skillnaden i invånarantalet visar sig även i deras respektive årsproduktion. Genom utgiftsmetoden, som sammanställer kostnader och investeringar i en region, går det att se den årliga bruttoregionalprodukten (BRP).


När växelkurser tagits i beaktning syns tydligt hur Öresundsregionens produktivitet är dubbelt så stor som Stockholms över det senaste decenniet.

Produktionsnivån i Öresundsregionen är konsekvent högre än densamma för Stockholms storstadsområde, en indikation på vikten av en fungerande infrastruktur inom Greater Copenhagen.

Under senhösten år 2015 fattade regeringen beslut om att införa id- och gränskontroller. Beslutet delade arbetsmarknaden i två och svenska pendlare från Malmö Central förlorade möjligheten att ta sig till 322 000 jobb på den danska sidan av sundet på under en timme. Från Lunds Central var siffran 193 000.

– Om man hårdrar det leder det till att man antingen kan vara verksam i Köpenhamn eller Sverige. Detta gör att man inte kan utnyttja båda regionerna till fullo, säger Sven Paulin och sätter sig ned vid sitt skrivbord.

Nedanför trappan, som leder upp till kontorsplatserna, finns en öppen och ljus lokal. Här ryms personalkök, kundmottagning och soffor.

Enlarge

sven1
Sven Paulin pendlar dagligen från hemmet i Köpenhamn till kontoret i Helsingborg.

Foto: Michelle Bergsten

På Fieldly i Helsingborg är det endast Sven Paulin som är bosatt i Danmark och därmed ensam på företaget om att ha påverkats av längre pendlingstider. Som ägare ser Sven Paulin tydligt hur företaget påverkas av gränskontrollerna eftersom de är beroende av en internationell marknad.

På grund av den förlängda pendlingstiden har företaget tappat attraktionskraft hos den kompetens som finns på andra sidan sundet, och därmed har rekrytering försvårats. Det har dessutom blivit mer komplicerat att förflytta regelbundna internationella besökare mellan kontoret och flygplatsen Kastrup.

– Det finns ingen rimlighet i beslutet om gränskontrollerna om man är medveten om de faktiska konsekvenser det har för de som lever på ena sidan sundet och jobbar på andra. Både på individnivå, men också generellt vad gäller folks inställning till att etablera sig i regionen där styrkan är den smidiga rörligheten mellan länderna, säger Sven Paulin.

Innan gränskontrollerna var infrastrukturen välutvecklad, vilket möjliggjorde smidig pendling mellan länderna. En av de som tog vara på möjligheten att leva på ena sidan och arbeta på andra var Johanna Thorén.

Enlarge

johanna_1.jpg
Johanna Thorén flyttade tillbaka till Sverige för att komma närmare arbetet.

Foto: Michelle Bergsten

Tillsammans med sin sambo flyttade Johanna Thorén under hösten år 2015 till Danmark och började åka tåg till och från sin arbetsplats, ett boende för funktionshindrade i Lunds kommun. Bara en kort tid därefter togs beslutet om gränskontrollerna.

– På grund av förseningarna fick jag springa för att hinna med nästa tåg, men trots det hann jag inte alltid. Det ledde till att jag faktiskt tog tåget till Kastrup för att därefter lifta över bron, vilket gick mycket snabbare än att ta tåget hela vägen.
Att vifta med tummen vid sidan av vägen var däremot inte hållbart i längden.

Trots förstående kollegor och arbetsgivare fick stressen, som kontrollerna medförde, snabbt konsekvenser för Johanna Thoréns välmående.

– Jag var nära på att sjukskriva mig när det var som värst, vilket känns sjukt med tanke på att det inte hade med min arbetsbelastning att göra. Allt blev bättre när jag så småningom slutade pendla och flyttade tillbaka till Sverige.

Den internationella marknadsföringen av Greater Copenhagen är helt beroende av fri rörlighet och en fungerande infrastruktur. Öresundsbron presenteras bland annat som vägen från Skandinavien ut i världen genom ett fungerande transportnät via Kastrups flygplats. Därmed blir gränskontrollerna förödande. Detta drabbar inte minst Skåne län, som redan har Sveriges lägsta sysselsättningsgrad.

Problematiken med rekrytering över sundet är inte något endast Fieldly upplever, utan även större aktörer i regionen känner av effekterna. För Ikea:s kontor Hubhult har problemet främst landat hos de anställda samt för besökare från utlandet.

Enlarge

DSC_0119
På Ikea Hubhult i Malmö är några av företagets huvudfunktioner placerade.

Foto: Michelle Bergsten

Innanför dörrarna på Ikea Hubhult väntar Daniel Lewin, Ikea:s kommunikatör. På en väggmålning i entrén skildras varuhuset till höger och Öresundsbron till vänster, vilket symboliserar närheten till Köpenhamn. Daniel Lewin förklarar hur den kubformade byggnaden fungerar som en nyckelpunkt för möbeljätten. Här är en stor del av verksamhetens supportfunktioner placerade och huset fungerar idag som företagets rekryteringsbas.

– En anledning till att vi valde att bygga kontoret här var närheten till Ikea Svågertorp, men också närheten till Köpenhamns flygplats. Vi har ungefär 250 gäster dagligen där majoriteten kommer från utlandet. Oavsett var i Europa man befinner sig går det att flyga in och ha ett heldagsmöte i Malmö för att flyga hem igen samma dag. På så sätt sparar vi in på hotellkostnader vilket är en jättestor vinst för oss.

Enlarge

DSC_0047sd
Att arbeta medan man pendlar är en självklarhet för Ikea:s personal.

Foto: Michelle Bergsten

Den stora byggnaden rymmer 1 400 medarbetare av olika nationaliteter, bland annat svenskar boende i Danmark som pendlar över sundet. Huset spelar därför inte bara en strategisk roll i hur det är placerat geografiskt, utan fyller också en ekonomisk funktion.

– När vi ska köpa upp papper till en ny Ikea-katalog kommer leverantören till Malmö för att förhandla, förklarar Daniel Lewin.

Vidare berättar han att gränskontrollerna framför allt har drabbat användare av stambanan, förbindelsen mellan Malmö och Älmhult. Inställda tåg, förseningar och trängsel har bidragit till vad Daniel Lewin själv menar “adderar till stressen”. Med färre vagnar per tåg ökar trängseln och minskar möjligheterna att få en sittplats. Enligt Skånetrafiken är tågtrafiken inte anpassad efter gränskontroller, vilket lett till den problematik med otillräckliga resurser som Daniel Lewin beskriver.

“Jag tror inte man hade accepterat id-kontroller
på Stockholms tunnelbana, då hade det varit annat ljud i skällan”


Effekter av gränskontrollerna tränger sig djupt in i Öresundsregionens näringsliv. Både geografiskt och oberoende av företagens storlek. I längden drabbas det flexibla arbetslivet som många företag tillämpar. Ett utav dessa företag är IKEA.

– Fler personer på tågen gör det svårare för oss att arbeta under resans gång. Ibland kan man inte sitta och jobba överhuvudtaget.

Daniel Lewin förklarar att möjlighet till sittplats på tågresor är viktiga då många anställda använder pendlingstiden som arbetstid. Detta beror delvis på att ung kompetens idag inte vill arbeta vid ett skrivbord åtta timmar om dagen. En verklighet Ikea har anpassat sig till.

– Man satsar på aktivitetsbaserat arbete. Det är ett sätt att säkerställa att kompetensen blir kvar, men också för att skapa balans i arbetslivet. De så kallade “millenials” kommer aldrig acceptera att sitta vid samma skrivbord 8-17, säger Daniel Lewin.

Enlarge

DSC_0081as.jpg
Om gränskontroller införs igen kan det i längden bli svårt för Ikea att locka unga medarbetare.

Foto: Michelle Bergsten

Daniel beskriver hur ytterligare gränskontroller i framtiden kan komma att påverka Ikea Hubhult.

– Tas inte gränskontrollerna bort riskerar det att leda till långvariga svårigheter för oss, framför allt när det kommer till att rekrytera och behålla personal. Det är inget vi märkt av idag, men på lång sikt kan det verkligen bli så.

Utanför Europakommissionen i Bryssel vajar mörkblå EU-flaggor på halvstång. Under morgonen har alla mötts av den ödsliga nyheten om att ännu en terroristattack ägt rum på den europeiska kontinenten. Det är drygt tre veckor sedan de omdebatterade id-kontrollerna upphörde vid Kastrups flygplats, men ännu fortlöper gränskontrollerna vid Hyllie station. Ett beslut som fattats efter att Europakommissionen riktat skarp kritik gentemot åtgärdens legitima ställning.

Enlarge

Bryssel-ny
Utanför Europakommissionen i Bryssel.

Foto: Marie-Therése Arén

Flera kommissionärer har yttrat sig i frågan och menar att id-kontrollerna strider mot rådande överenskommelser gällande den fria rörligheten inom EU-samarbetet. I ett av konferensrummen sitter den svenska kommissionären Cecilia Malmström (L). Hon är omgiven av en grupp hungriga journalister som väntar på att få ställa frågor till den vältaliga diplomaten.

– Kommissionens ställning är att det under en övergångstid har varit okej att använda sig av gränskontroller, men de måste avvecklas på sikt eftersom de strider mot Schengenavtalet om den inre marknaden och den fria rörligheten. Exakt vad det har kostat och haft för effekter för marknaden är ganska noggrant utrett. Nu säger vi att det får vara nog, nu måste de fasas ut.

Enlarge

Bryssel1
Cecilia Malmström anser att det får vara nog med gränskontroller.

Foto: Marie-Therése Arén

Även EU-parlamentarikern Jytte Guteland (S) beklagar att gränskontrollerna påverkat alla som är verksamma inom Öresundsregionen.

– Jag är väldigt sorgsen över att det har blivit så inom EU att länder väljer att bygga interna gränser, det är en utveckling som vi inte hade velat se. Vi måste på något sätt arbeta för att det är undantag som inte permanentas.

Kommunalrådet Sedat Arif (S) är ansvarig för arbetsmarknadsfrågor i Malmö stad. Efter kontrollernas införande har han suttit på första parkett och haft insikt i hur Öresundsregionen påverkats.

– Meningen med Öresundsbron var att skapa en integrerad arbetsmarknad och att individer skulle kunna söka jobb på båda sidor om sundet. Jag tror inte riktigt att politikerna i Stockholm har förstått innebörden och konsekvenserna av beslutet avseende kontrollerna helt och hållet. Jag har förståelse för varför man införde dem från början, men det har inte varit bra för vår region på lång sikt.

Kommunalrådet Magnus Olsson (SD) menar i sin tur att gränskontrollerna är en nödvändighet.

– Vi vill se ett nordiskt samarbete med gränskontroller. Öresundsregionens företagare behöver anställningsbara personer, men givetvis måste det bli ett smidigare pendlingssystem över Öresund.

Medan försämrad attraktionskraft och svagare rekryteringsmöjligheter är Ikea:s och Fieldlys motgång, är ekonomiska förluster transportföretagens största bakslag. När kollektivtrafiknämnden i Region Skåne sammanträdde i maj presenterades mörka siffror för områdets infrastruktur. Förutom en intäktsminskning på 100 miljoner kronor, som direkt kopplas till gränskontrollerna, saknas ytterligare 338 miljoner kronor inför kommande år. Dessa siffror fortsätter växa och år 2020 beräknas underskottet för kollektivtrafiken uppgå till 906 miljoner kronor och med gränskontroller beräknas ytterligare 100 miljoner kronor tillkomma.

Nämnden menar att, om inte regionsbidragen allokeras annorlunda, står södra Sverige inför minskad utveckling av kollektivtrafiken. Denna inskränkning gäller även existerande avgångar som kommer behöva reduceras i omfattning. Oron hos kollektivtrafiknämnden ligger då i att färre resor kommer göras, vilket leder till ökad miljöpåverkan eftersom fler väljer att köra bil. Dessutom motsvarar en procent färre användare av kollektivtrafiken 25 miljoner kronor i förlorad biljettförsäljning.

Med försenade avgångar, kortare tåg och hot om inskränkningar av befintlig trafik, kan inte längre den fria rörligheten mellan Sverige och Danmark garanteras. För företag i Öresundsregionen har det nu blivit en verklighet man tvingas leva med.

– Jag trodde att Sverige och Danmark hade ett närmare samarbete på regeringsnivå där de hade resurser, krafter och möjligheter att hitta en smidigare lösning, säger Sven Paulin.

Enlarge

sveeen
Första steget på den långa resan hem.

Foto: Michelle Bergsten

I Helsingborg är arbetsdagen slut. Sven Paulin sätter kepsen på plats och tar på sig den tunna, mörkblå vårjackan innan han slänger väskan på axeln och glider nedför trappan som så många gånger förut. Nu börjar resan hem till andra sidan sundet. Utanför kontoret strålar fortfarande solen som sakta rör sig mot horisonten. Motionärer och cafébesökare insuper en av Helsingborgs första, behagliga vårvindar vid hamnkanten och Sven Paulin går med avslappnade steg mot färjan. Om två och en halv timme är han hemma i Köpenhamn.

Skåne och Stockholm - en osund relation Id-kontrollerna får skånska pendlare att rikta sitt missnöje norrut

Text: Emma Nilsson, Elin Nittmar, Mikael Radhe, Filippa Eckert & Axel Rydén

Beslutet om att införa kontroller vid Öresundsbron kom som en chock för skånska pendlare. Vardagen blev plötsligt oviss och kantades av trängsel, förseningar och inställda tåg. Sedan dess har missnöjet över en Stockholmscentrerad politik sköljt över regionen. Många menar att politiska beslut tas utan hänsyn till regionens bästa. Samtidigt uppger skånska politiker att de röstat i enlighet med sina lokala väljare. Avståndet mellan Stockholm och Skåne tycks vara längre än någonsin.

På Köpenhamns central står pendlarna och tittar upp på den elektroniska tavlan. En av de som dagligen pendlar härifrån till Malmö är Johan Bengtsson. När vi möter upp honom har det gått en vecka sedan inrikesminister Anders Ygeman meddelade att id-kontrollerna upphävs med omedelbar verkan. Trots det går tiden fortfarande långsamt för tågpendlare över sundet, och inga av de tåg som står utlysta går direkt till Sverige.

– Tidigare var väntetiden ganska lång, framförallt om tågen var försenade. Då fick man ofta sitta och vänta ett bra tag, antingen på tåget eller på en perrong någonstans. Men den senaste tiden har väntan varit ungefär 20 minuter på Kastrup, för att man börjat få ordning på det, säger han.

Enlarge

johan
Johan Bengtsson pendlar varje dag från Köpenhamn till Malmö.

Foto: Axel Rydén

Införandet av id- och gränskontroller vid Öresundsbron ledde till stort missnöje bland skånska pendlare. För många innebar det längre restid, lång väntan och trängre tåg. Beslutet om id-kontrollernas införande kom plötsligt och många pendlare kände att de inte haft möjlighet att få sin åsikt hörd i frågan. Johan Bengtsson var en av flera pendlare som provocerades av beslutet till den grad att han personligen kontaktade en riksdagsledamot.

– När de först infördes var jag så förbannad att jag skrev ett mejl till min riksdagsman och sa “du, din jävel”, säger han och skrattar.

Missnöjet verkar inte heller undgått någon skånsk riksdagsledamot. Drygt 83 procent uppger i vår enkätundersökning att de blivit kontaktade av missnöjda skånska väljare, men trots det upplever en klar majoritet att förtroendet inte påverkats av beslutet om id-kontrollerna.

Statsvetare Kristina Jönsson, docent i statsvetenskap vid Lunds universitet, och även pendlare sedan 14 år tillbaka har följt den svenska pendlardebatten på avstånd.

– Det är möjligt att lokala politiker ändå uppfattar att de gjort vad de kunnat och kanske har försökt men att det ändå inte gått. Då har de på något sätt ändå uppfyllt sin roll som lokalpolitiker, säger Kristina Jönsson.

FAKTA: Jolugranskars enkät        
- Innefattar två olika enkäter med sex, respektive fyra frågor.    
- Frågorna rör politikernas uppfattning och inställning till id-kontrollerna. 
- Den andra enkäten är mer djupgående och ger utrymme för kommentarer i större utsträckning.
- 24 av 43 skånska riksdagsledamöterna svarade på den första enkäten, 
och 14 svarade på den andra.
- Några riksdagsledamöter har aktivt valt att inte medverka av olika anledningar, exempelvis på grund av hävdad bristfällig anonymitet och hög arbetsbelastning.

Den förlängda restiden över bron har påverkat 9 000 tågpendlare som dagligen reser över sundet. En resa som vanligtvis tar en halvtimme från Köpenhamn H till Malmö C, kunde efter införandet av id- och gränskontrollerna ta över en timme, enligt en rapport från Länsstyrelsen Skåne. Antalet avgångar har även halverats i rusningstrafik, från sex till tre tåg i timmen. Förseningarna berodde till stor del på den trängsel som uppstod i samband med id-kontrollerna på Kastrup, som innebar att samtliga pendlare varit tvungna att byta perrong för att kunna fortsätta sin resa.

FAKTA: Förlorade timmar
- Enligt vår beräkning som baseras på siffror från Öresundsinstitutet, blir den ökade 
pendlingstiden 124 timmar för en pendlare på ett år. 
- Beräkningen baseras på pendlarnas upplevda reseförlängning på 32 minuter extra per dag* 
uträknat på ett arbetsår. (5 dagar i veckan/48 veckor om året)

Källa: Öresundsinstitutet

Enlarge

DSC1609
Trots id-kontrollernas avskaffande tvingas folk vänta i trängsel på Kastrup.

Foto: Emma Nilsson

Johan Bengtsson berättar att han har fortsatt högt förtroende för svenska politiker, men menar samtidigt att “den här cirkusen”, inte förbättrat situationen.

– Jag tycker att det har varit ganska dåligt skött från alla politiska läger. Man turas om att vara ineffektiva i arbetet i ett slags försök att plocka “billiga politiska poäng”. Skånska riksdagsledamöter går ut och säger att det här är förjävligt – men samtidigt så händer det inget påverkansarbete uppe i Stockholm. Jag vet inte, det har varit en sorglig syn, säger han.

Ture Ertmann lutar sig tillbaka i stolen på Öresundståget när det lämnar Kastrup. Det är idag fem år sedan han startade initiativet BroenLive på Facebook, efter att ha känt att det saknades ett forum för “sundspendlare”. Genom Facebook har han kommit i kontakt med många människor som känt av id-kontrollernas konsekvenser, bland annat berättar han om familjer som tvingats flytta över gränsen för att få vardagen att fungera.

– Innan kontrollerna kunde man hålla koll på livet, men efter att kontrollerna kom så blev det väldigt stressigt. Jag känner tyvärr väldigt många som till exempel har behövt sluta på jobbet, säger han.

Enlarge

DSC1914
I pendlarforumet BroenLive, som idag har över 3 000 medlemmar, diskuteras allt från försenade tåg till politiska dilemman.

Foto: Emma Nilsson

Ture Ertmann har själv pendlat i fem år, en sträcka som ofta varit långt ifrån problemfri. Efter införandet av id-kontrollerna vid Kastrup blev hans och många andras resa, än mer problematisk och snabbt märktes det av ett hårdare samtalsklimat i Facebookgruppen. Trots beslutet om att avskaffa id-kontrollerna uttrycks fortfarande missnöje över en Stockholmscentrerad politik. Att det finns ett Stockholmsförakt bland gruppens medlemmar är ingenting Ture Ertmann hymlar om, men han är däremot tydlig med att gruppens huvudsakliga syfte aldrig handlat om politik.

– BroenLive är ett pendlarforum, helt enkelt. Jag är inte politisk och det är ingen organisation som står bakom. Vi har jobbat med Skånetrafiken, Trafikverket, Banor Danmark och transportministern i både Danmark och i Sverige. Vi har pratat med flera politiker och haft väldigt många möten, skrivit många mejl fram och tillbaka för att höras.

Ture Ertmann är däremot försiktig med att dela med sig av detaljer om hur diskussionerna har gått.

– Politikerna har lyssnat men inte agerat. Vi har sagt från början att det handlar om att göra det hela effektivt. Vi har inte tagit ställning till huruvida man ska ha id- och gränskontroller, men gör det i så fall effektivt.

Även på den svenska sidan av bron var man tidigt skeptisk till kontrollerna. Niels Paarup-Petersen (C) är regionspolitiker i Skåne, och har länge drivit frågan om mer regionalt inflytande på riksnivå. Precis i julens slutskede 2015 blev han uppringd av Mats Genberg, som tidigare drivit andra gräsrotsrörelser, och fick frågan om han ville engagera sig tillsammans i ärendet om de nya kontrollerna. De var båda överens om att beslutet inte var tillräckligt genomtänkt för att fungera i praktiken och i protest startades initiativet Öresundsrevolutionen på Facebook. Idag har sidan drygt 24 000 följare.

– Vi ville hitta en kanal där folk faktiskt kunde hjälpa till och sätta press på regeringen och visa att Skåne tycker detta var oerhört dumt.

Mats Genberg och Niels Paarup-Petersen står bakom sidan, men själva organisationen i sig är plan. Genom att marknadsföra, dela och prata med sina mediekontakter växte Öresundsrevolutionen till att bli en folkrörelse och ett viralt fenomen.

Enlarge

nielsdator
Niels Paarup-Petersen ligger bakom Öresundsrevolutionen och är en av många engagerade i frågan om id-kontrollerna.

Foto: Filippa Eckert

Hur stort inflytande initiativet haft på politikerna är dock svårt att säga. En majoritet av de skånska riksdagsledamöterna som deltagit i vår enkätundersökning känner till de olika pendlarorganisationena så som Öresundsrevolutionen och BroenLive, men är inte helt överens om hur mycket deras arbete påverkat det senaste beslutet om att ta bort id-kontrollerna. Drygt 53 procent menar att pendlarorganisationer påverkat det senaste beslutet om att sluta med id-kontroller.

Jag upplever att intresseorganisationer av olika slag i Öresundsregionen drivit ett framgångsrikt påtryckningsarbete gentemot regeringen i frågan. – Riksdagsledamot (SD)

De var viktiga i opinionsarbetet men jag uppfattade inte att regeringen direkt tog stor hänsyn till dem. Det var ju först när EU började kommentera som regeringen ändrade sig. – Riksdagsledamot (MP)

Niels Paarup-Petersen är medveten om att EU:s rekommendationer om att ta bort kontrollerna med största sannolikhet har vägt tyngst, men ser ändå att initiativet bidragit till att sprida kunskap om hur hårt Skåne faktiskt drabbats av kontrollerna.

– Skåne som region var själva ganska dåliga på att ta tag i att påtala bristerna med beslutet och berätta hur förödande det var. Vi visade ilskan mot den mer etablerade ordningen, säger han.

Ilskan mot etablissemanget sträcker sig längre än Öresundsrevolutionen för Niels-Paarup Petersen.

– Jag har alltid varit ganska skeptisk till det parlamentariska systemet i sig. Speciellt i Sverige där alla partiröstar. Jag känner många riksdagsledamöter och de flesta är ju extremt kunniga och hårt arbetande och vill verkligen göra “bra shit”, liksom. Men det är de mer outtalade reglerna man kan vara skeptisk till.

Den femte maj lämnade han in en officiell förfrågan till regionfullmäktige om att starta en skånsk ambassad i Stockholm. Niels Paarup-Petersen är märkbart road över sitt förslag, men inte mindre seriös för det.

– Vi måste säkra upp vårt inflytande i Stockholm. Skåne är ändå den tredje största regionen i Sverige  men vi lyckas inte få igenom våra infrastrukturbehov. Vi behöver en kontinuerlig diskussion och kommunikation för att få igenom våra synpunkter, avslutar han.

Anders Hansson (M), skånsk riksdagsledamot sedan 2006 och sittande i justitieutskottet och försvarsutskottet, menar dock att Skånes inflytande i riksdagen generellt sett är hög.

Enlarge

DSC1787liggande
Riksdagsledamot Anders Hansson menar att Skåne har en tydlig röst i riksdagen, men erkänner samtidigt att en Stockholmsfixering finns.

Foto: Emma Nilsson

– Vi från Skånemoderaterna, eller Skåne i allmänhet skulle jag vilja säga, har en ganska tydlig röst i riksdagen. Samtidigt kan jag naturligtvis ha mina egna synpunkter på att riksdagen tenderar att ibland bli Stockholmsfixerad. Däremot i fallet om id- och gränskontrollerna, så har man ju på något vis tagit höjd för vad som är det bästa för landet. Då får vi som ledamöter från Skåne säga att vi förstår att de införs, och varför de införs. Har vi en sådan situation som vi hade 2015 med 163 000 asylsökande, måste något göras.  

Statsvetare Kristina Jönsson, menar å andra sidan att kontrollerna vid Öresund går emot den tradition av fri rörlighet som sedan länge funnits mellan de nordiska länderna.

– Jag har växt upp i den här regionen, och vi har alltid kunnat resa fram och tillbaka. Så helt plötsligt infördes denna kontroll. Det går emot allt som tidigare varit särskilt för den nordiska unionen. Det är psykologiskt deprimerande. Sverige var i en speciell situation när de infördes, men att man valde att upprätthålla kontrollerna så länge, är för mig oförståeligt.

Enlarge

DSC1668
Öresundsbron har länge symboliserat den fria rörligheten i norden.

Foto: Emma Nilsson

Eva Joensuu är född och uppvuxen i Åbo, Finland men flyttade till Sverige 1997. Efter att ha pendlat över Öresundsbron i över ett decennium fick hon till slut nog. När beslutet om att id-kontroller skulle införas, valde hon att säga upp sig.

– Många tyckte jag var en idiot som gav upp för tidigt, men jag såg inget slut på det. Jag var rädd för massuppsägning och att inte hitta jobb i Sverige. Jag har även en historia som utbränd bakom mig, så jag visste att jag inte tålde hur mycket som helst.

Enlarge

DSC1979
Eva Joensuu sade upp sig på sin arbetsplats i Danmark och arbetar idag ett stenkast från tågstationen i Hyllie.

Foto: Emma Nilsson

Efter drygt ett halvår av långa väntetider och strul blev Eva Joensuu ansiktet utåt för en kränkningsanmälan som lämnades in av Öresundsrevolutionen till Justitiekanslern (JK) i juni 2016. Anmälan skrevs under av 565 pendlare, som begärde 30 000 var i skadestånd. Anmälan fick nyligen avslag, då JK menade att det inte gick att fastslå huruvida staten brutit mot Schengenavtalet.

 Det är väldigt synd, men inte helt oväntat, menar Eva Joensuu.

Efter besluten om id-kontrollerna har Eva Joensuu inte mycket tillit kvar för regeringspolitiken och har övergett tidigare tankar om att ansöka om svensk medborgarskap.

– Jag har blivit mer politiskt medveten sedan beslutet om id-kontrollerna. Innan kontrollerna hade jag tankar om att bli svensk medborgare, men efter, har jag blivit principfast. Jag vill inte vara svensk.

Enlarge

DSC1812
Anders Hansson poängterar att helhetsbilden är viktig i frågan om id-och gränskontrollerna.

Foto: Emma Nilsson

Enligt en rapport utfärdad av Karin Winter (2016), doktorand i urbana och regionala studier vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, är 81 procent av de 900 deltagande pendlarna missnöjda över de politiska beslut om att införa id- och gränskontroller. Svaren i rapporten visar att pendlarna främst är besvikna på dubbelkontrollerna som både fördröjer restiden på Kastrup och på Hyllie station.

Anders Hansson (M), menar dock att kritiken mot kontrollerna måste sättas i relation till vad för situation Sverige befann sig i när de infördes, och till viss del befinner sig i än idag.

– Är det någonting som man är är medveten om som riksdagsledamot, speciellt jag som kommer här nerifrån, så är det ju på något vis att vi vill ha en friktionsfri överföring mellan Danmark och Sverige. Det här är ju region som är jätteviktig för oss. Samtidigt är det viktigt att man ser helheten. Vi har begränsade resurser och ska det räcka till sjukvård, polis, tull och skola, så måste vi värna om den påse pengar vi har. Hur mycket vi än vill hjälpa till, så kan vi inte hjälpa så mycket.

Johan Bengtsson står på Malmö central. Resan över bron börjar successivt återgå till det normala, om än långsamt. Men effekterna av id- och gränskontrollerna tycks ha satt sina spår.

– Jag tror att de skåningar som inte känt sig bortglömda tidigare gör det mer nu. Det har blivit tydligt att det finns ett ganska stort Stockholmsfokus i politiken, och många känner nog att den här frågan hade lösts betydligt mycket snabbare och smidigare om den hade legat 60 mil norrut, säger Johan Bengtsson.

Enlarge

00058.MTS_.09_28_53_16.Still001
Johan Bengtsson menar att problemen kring id-kontrollerna troligen hade retts ut snabbare om det påverkat Stockholm.

Foto: Axel Rydén

Att det förekommer ett politiskt avstånd mellan Stockholm och Skåne är inte heller en nyhet för de skånska riksdagsledamöterna. 63 procent uppger att de tycker att det finns en sådan distans. En övervägande del menar också att avståndet generellt leder till mindre förståelse för regionen, särskilt kring beslutet om kontrollerna vid Öresund.

Givetvis finns mer kunskap och erfarenhet i regionen än i Stockholm. Så är det alltid vid regional problematik. Ser man inte konsekvenser på nära håll har man inte samma bild, oavsett vilken fråga det gäller. – Riksdagsledamot (S)

Rikspolitiken är otroligt Stockholmscentrerad och det tar sig många uttryck. Detta är ett av många exempel. – Riksdagsledamot (MP)

Vi är ett antal skånska politiker i riksdagen som är mycket medvetna om problemen. Vi har framfört åsikterna till regeringen och ansvarigt statsråd. Jag anser att man skall lösa problemet med den danska regeringen, så att vi får smidigare kontroller.
– Riksdagsledamot  (M)

Samtidigt menar dock en övervägande majoritet skånska riksdagsledamöter att de representerat sin lokala valkrets i frågan om id-kontroller över Öresund.

Enlarge

graf2
Resultat hämtat från Jolu Granskars enkät. "Jag har representerat min lokala väljarkrets åsikter i frågan om ID-kontroller över Öresund"

Denna uppfattning delar varken Johan Bengtsson eller de andra skånska pendlarna. Innan Johan Bengtsson försvinner in i folkhavet igen, delar han med sig av sin framtidssyn. Att id-kontrollerna avskaffats ser han som ett steg i rätt riktning, men poängterar att vi inte får glömma de som faktiskt lidit mest under dessa ett och ett halvt åren.

– Jag hoppas att avskaffandet kommer att göra vardagen lite smidigare, i alla fall för oss pendlare. Men det är viktigt att inte glömma bort att det finns några som är riktiga förlorare på det här, och det är de papperslösa människor som inte har någonstans att söka sig.

Förbi gränsen men fast i sorgen Trots att de tagit sig till Sverige slutar inte gränserna att påverka

Text: André Lundquist, Elin Wieslander, Frida Carlqvist, Hedda Themner, Ida Lokland

Sedan de tillfälliga asyllagarna infördes 2016 har det blivit svårare att få uppehållstillstånd i Sverige. Andelen avslag i anknytningsärenden ökar, samtidigt som många nyanlända lider av att inte kunna återförenas med sin familj. Saeb, Qusay och Shenay tyngs alla av separationen från sina familjemedlemmar.

Saeb knäpper upp sin blå- och vitrandiga skjorta och visar ett långt, kraftigt ärr som går från bröstet och ner förbi naveln. På benen syns flera skottskador. Trots att såren på utsidan har läkt lever minnena och besvären från det fruktansvärda kvar.  

Det är en sen måndagseftermiddag. Utanför ett asylboende i Landskrona står Saeb, 37. För tre år sedan, innan gränskontrollerna infördes, flydde han och hans 12-årige son Qusay från Gaza till Sverige.

I Palestina var tillvaron inte längre trygg. Saeb såg därför ingen annan utväg än att fly landet. Qusay som då var nio år gammal följde med pappan medan Saebs fru och deras fyra barn tvingades stanna kvar.

– Vi hade inte tillräckligt med pengar för att hela familjen skulle kunna resa och eftersom vi hade ett spädbarn gick det inte att bege sig ut på den farliga resan, berättar Saeb.

Han går upp för två branta järntrappor in till deras enrumslägenhet som ligger på asylboendets vind. Direkt innanför dörren som leder in till ett litet rum står två sängar och en tv, ett kombinerat sov- och vardagsrum för Saeb och Qusay. Till höger finns ett kök där sonen sitter vid matbordet.

Hemma i Gaza blev Saeb torterad.

– Jag blev behandlad på ett omänskligt sätt. Organen och speciellt levern har tagit stor skada, berättar han.

I sex månader låg han i koma. Två tredjedelar av levern blev bortopererad och det har gjort att han inte längre kan jobba. Posttraumatiskt stressyndrom. Ledvärk. Huvudvärk. Sänkt koncentrationsförmåga. Ångest. Trauma. Det är vad läkarintyget från Region Skåne visar. Enligt intygen är Saeb inte kapabel till att ha ett jobb på grund av sina sjukdomar.

Eftersom han inte har ett jobb får han enligt svensk lag inte heller ta hit sin familj. Avslaget på deras ansökan om familjeåterförening har väckt ytterligare smärta och lidande för Saeb och Qusay.

– Vi känner stor hopplöshet, säger Saeb förtvivlat.  

I skolan blir mina klasskompisar hämtade av sina mammor medan jag inte har sett min på tre år

Medan Saeb berättar om avslaget rinner tårarna ner över sonens kind. Som så många gånger förr klarar han inte av att hålla tillbaka smärtan.

– Jag känner mig så ensam. I skolan blir mina klasskompisar hämtade av sina mammor medan jag inte har sett min på tre år, säger Qusay.

Från 2015 har andelen avslag på ansökan om familjeåterförening ökat med 32 procent. Siffrorna går att koppla till de asyllagar som stiftades i juli förra året och som retroaktivt gäller ansökningar gjorda från 25 november 2015.

– Delvis beror det på den tillfälliga lagstiftningen då fler omfattas av försörjningskravet, skriver Lisa Danling, presskommunikatör på Migrationsverket, i ett mejl till Brogranskarna.

Enlarge

stapel1

Grafik: André Lundquist

Likt sin pappa har även Qusay varit i behov av vård på grund av sin psykiska ohälsa. Enligt det senaste utlåtandet från Region Skånes psykiatriverksamhet framkommer det att Qusay uppvisar symptom på posttraumatisk stress. Regelbundna mardrömmar om sin familj i hemlandet skapar en rädsla och oro som hindrar bearbetningen av traumat. Enligt utlåtandet har situationen förvärrats och det har blivit allt mer allvarligt för Qusay.

I hans journal lyfter Psykiatri Skåne fram att Qusays psykiska ohälsa ger sig uttryck i depressiva symptom samt försämrad funktionsnivå. De skriver även att “återförening bör ske snarast då Qusays mående försämras mer och mer och risken för kroniskt tillstånd ökar ju längre han får vänta på en sådan.”

Carina Örgård är socionom och psykoterapeut hos Rädda Barnen. Hon bekräftar att en samlad familj är helt avgörande för barns psykiska hälsa om man varit med om svåra upplevelser som krig och flykt.

– Barn behöver vara med dem som de känner sig trygga med och oftast är det deras familj. Ännu viktigare blir det när man varit med om hemska saker, då behövs familjen för läkeprocessen. Att vara ifrån dem försvårar möjligheten till att etablera sig i det nya landet. Man oroar sig och det är ofta också svårt att få kontakt med de som är kvar, säger Carina Örgård.

Familjeåterföreningen för Saeb och Qusays familj hade kunnat bli verklighet om deras ansökan hade kommit in tidigare. Om familjen hade sökt inom tre månader, efter det att Saeb och Qusay i maj 2016 fick sitt uppehållstillstånd beviljat, hade försörjningskravet inte påverkat dem. Problemet är att lagen instiftades först två månader senare. Då återstod en månad på den nya tidsfristen.

– Jag fick aldrig information angående de nya lagarna om en tidsbegränsad ansökning och kunde därför inte veta att perioden bara var på tre månader, berättar Saeb uppgivet.

Lagen begränsar möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. Inte minst slår den hårt mot dem som önskar att kunna återförenas med sina anhöriga. Det beror till viss del på det utvidgade försörjningskravet. Det gör att de som söker uppehållstillstånd för anknytning behöver ha en anhörig som kan försörja inte bara sig själv utan hela familjen.

Den anhörige ska dessutom ha en bostad med tillräcklig standard som rymmer hela familjen. Lagen tar i dessa fall ingen hänsyn till om den anhörige av olika anledningar inte kan arbeta.

– Många är otroligt utsatta och traumatiserade. Att ordna jobb och bostad kan då vara ett oöverstigligt hinder, säger Cecilia von Koch, migrationsrättsjurist på Röda Korset i Malmö.

Även om en person skulle bli erbjuden ett jobb, kan det vara svårt att arbeta om hen lider av psykisk ohälsa, menar Cecilia von Koch. Hon anser att Sverige länge haft en lagstiftning som har tagit hand om dem som har varit mest utsatta, men att det numer bara är de som kan slå sig fram och är tillräckligt starka som kan få hit sin familj. Detta diskriminerar de svårast drabbade.

Du är inte här mentalt när du har familjen någon annanstans

– Många kommer från krig och konflikter och att få hit familjen är i princip det enda som de tänker på. Det gör också att det är svårt att komma in i samhället och integrera sig. Du är inte här mentalt när du har familjen någon annanstans, säger Cecilia von Koch.

Enlarge

vonkoch
Cecilia von Koch, migrationsrättsjurist på Röda Korset.

Foto: Frida Carlqvist

Flera saker kan försvåra en familjeåterförening. Bland annat rent praktiska hinder. Vissa länder har exempelvis inte möjlighet att ordna ordentliga id-handlingar och en del människor vet helt enkelt inte var deras anhöriga är. En svårighet för de som kommer hit är att de endast beviljas tillfälliga tillstånd. De kan med ett sådant tillstånd fortfarande ha rätt till återförening om de får status som flyktingar, men de flesta klassas som alternativt skyddsbehövande.

– Nu arbetar vi fortfarande med ärenden där personer har fått tillstånd enligt den förra lagen. Men det börjar komma fler och fler ärenden där den nya lagen gäller, säger Cecilia von Koch.

Enlarge

FAKTA

Grafik: André Lundquist

Totalt skrev 150 föreningar och nästan 70 000 individer under “Folkkampanj för Asylrätt”. Kampanjen ställde sig kritisk mot lagen och ansåg att det skulle ge förödande konsekvenser för de barn och unga som redan utsatts för hemska saker i hemlandet. Trots det gick lagen igenom i riksdagen med enbart små förändringar efter aktörernas kritik.

– Det är otroligt sorgligt att man nu lagt sig på en miniminivå och gått ifrån att vara ett land som faktiskt har visat en human eller iallafall lite mer humanitär välvilja. Det är förbluffande, säger Tobias Lohse.

Även Migrationsverket skrev under kampanjen då det skulle skapa långa väntetider och ökade deportationer med höga kostnader som följd. Siffror från Migrationsverket och Domstolsverket som Brogranskarna har tagit del av visar att Domstolsverket behöver mer än en halv miljard svenska kronor i ökade anslag för 2017 och 2018. Detta för att klara av det ökade flödet av migrationsrättsmål och överklaganden.

LÄS MER: Högre domstolskostnader med ny asyllag

Enlarge

saebson
Eftersom Saebs och Qusays familj i Gaza knappt har någon elektricitet har de bara kontakt med dem en gång i månaden.

Foto: Ida Lokland

I Landskrona berättar Saeb om en vardag bestående av många mediciner, hämtning av sonen i skolan samt flertalet besök hos Migrationsverket där kampen om att få hit sin familj ständigt pågår. I fjol överklagade han avslaget på familjeåterföreningen. Ärendet har överlämnats till högre instans i Göteborg. Han känner sig maktlös.

– Vår situation är katastrofal. Systemet går så långsamt. Om någon faktiskt hade lyssnat på oss hade det kanske funnits hopp. Jag vet inte vad som kommer hända med min familj. När Qusay gråter vet jag inte längre hur jag ska trösta, säger Saeb.

I en studie publicerad av Röda Korset 2016 visas ett tydligt samband mellan tortyr och psykisk ohälsa bland nyanlända och asylsökande. Av de nyanlända från Syrien som blivit utsatta för tortyr, uppfyller 44 procent av de medverkande kriterierna för att lida av posttraumatiskt stressyndrom, PTSD.

Enlarge

stapel3-1
"Andel nyanlända från Syrien, uppdelat på de som upplevt tortyr eller inte, med psykisk ohälsa, i form av depression/ångest, PTSD och lågt välbefinnande."

"Nyanlända och asylsökande i Sverige. En studie av psykisk ohälsa, trauma och levnadsvillkor", Röda Korset, 2016.

Majoriteten av de asylsökande som medverkat i studien har angett att de ofta varit ledsna på grund av att de inte återförenats med sina nära anhöriga. Studien visar även att nyanlända från Syrien som ofta lider över att vara splittrade från sina nära anhöriga löper ökad risk för psykisk ohälsa i form av depression/ångest, PTSD och lågt välbefinnande.

Enlarge

IMG_71855
Till ComUng i Lund kommer Shenay (t.h.) ofta för att umgås med vänner. En av dem är Sara Strelert som Shenay beskriver som sin “trygga punkt”.

Foto: Hedda Themner

En av de syriska flyktingar som lever med psykisk ohälsa är Shenay, 23, i Lund. I hennes fall hindrar gränskontrollerna inte bara familjen från att återförenas i Sverige, gränserna hindrar henne också från att besöka dem utomlands.

I verksamheten ComUngs färgglada lokaler på Bytaregatan tillbringar hon större delen av sin fritid. Här, på mötesplatsen som inriktar sig till arbetssökande unga vuxna, finns det tillgång till både studie- och yrkesvägledare och sällskapsrum med biljardbord och tv-spel.

– Det är nästan tur att de inte har öppet dygnet runt. I sådana fall hade jag nog flyttat in, säger Shenay och skrattar.

Hon slår sig ner i en fåtölj i ett av föreningens arbetsrum. Med en soffkudde i famnen berättar Shenay om hur hon tillsammans med sin mamma kom till Sverige via Öresundsbron 2014. Idag bor även hennes pappa och ett syskon i Lund. Resten av familjen är utspridda. Två systrar bor i ett annat EU-land och hennes äldsta syster är kvar med sina två barn i krigets Syrien.

På sin mobil visar hon en bild på sin systerson. Med en solhatt på huvudet och stora, runda ögon ser han rakt in i kameran med ett försiktigt leende. För ett år sedan var han med om ett flyganfall. Han överlevde men lever idag med svår trauma från attacken.

Att få systern och barnen hit till Sverige är i princip omöjligt. En sådan flykt tillsammans med två barn är alldeles för riskfylld. Då systern är vuxen räknas hon i regel heller inte som anhörig och kan därför inte ansöka om anknytning här.

Enlarge

IMG_71911
Flera år har gått sedan Shenay senast träffade sin systerson.

Foto: Hedda Themner

– Hon är mer eller mindre fast såvida inte någon åker dit och hämtar henne. Men det är för farligt, säger Shenay.

Två systrar är sedan flera år bosatta i ett annat EU-land. Men eftersom Shenay varken har ett svenskt eller syriskt pass, utan endast ett permanent uppehållstillstånd i Sverige, kan hon inte åka och besöka dem. Om två år hoppas hon kunna söka svenskt medborgarskap. Passet skulle i sådana fall innebära att dörren till omvärlden öppnas. Men än så länge är rörligheten begränsad. Hon kan inte ens besöka sin kusin i Köpenhamn utan svårigheter.

Shenay lever med dokumenterad ångest och berättar om sina återkommande mardrömmar om familjen i Syrien. Läget för dem är stundom oviss. Till följd av kriget är kontakten med systern sporadisk vilket gör att Shenay och hennes nära lever med en ständig oro. Ibland går det så långt mellan samtalen att Shenay fruktar för sin systers liv.

Hon kramar om kudden hårt och gömmer ansiktet i händerna.

– Får jag inte kontakt med dem drabbas jag av panik. Man vet inte om hon är okej, om hon har blivit dödad eller blivit kidnappad. Jag saknar henne hela tiden. Hon är ju min syster, det är ju min familj, förklarar Shenay.

Ångestattackerna som hon haft sedan gymnasieåldern har blivit värre sedan hon flydde hit. Idag får hon psykiatrisk vård mot sina besvär. Hon är sjukskriven och detta har gått ut över hennes SFI-studier. Till hösten hoppas hon dock kunna återuppta skolan. I sommar kommer också den ena systern på besök från Europa. Det blir första gången hon träffar henne på tre år.

Jag kan ju inte låtsas att min familj aldrig har existerat

– Jag saknar henne så mycket. Jag kan ju inte låtsas att min familj aldrig har existerat. Men jag är tacksam över att vara här och jag försöker vara glad över att jag själv åtminstone är säker. Jag har mindre problem än vad vissa andra människor har i sina liv, säger Shenay.

Enlarge

IMG_8955-1-1
Qusay älskar att spela FIFA och hans favoritlag är glasklart: – Real Madrid och Cristiano Ronaldo är bäst, säger han.

Foto: Ida Lokland

I Landskrona går den sena eftermiddagen mot kväll. En doft av kaffe sprider sig i lägenheten på asylboendet. Medan Saeb berättar om arabiskt kaffe, att det är mycket mer kryddigt än svenskt, springer Qusay ut i vardagsrummet och hämtar ett engelskaprov från sin skolväska. Stolt visar han upp sitt resultat. 46 rätt av 46 möjliga, full pott! Med ett leende berättar pappa Saeb hur duktig sonen är i skolan.

Trots Migrationsverkets avslag och den kamp Saeb och Qusay utkämpar finns det lite hopp inför framtiden.

– Min dröm är att bidra till att förbättra samhället och att leva tryggt tillsammans med min familj, säger Saeb.

Stort missnöje bland gränspoliser Svårt att få familjelivet att fungera

Text: Christina Malmgren, Susanne Funke, Rasmus Nordgren, Celia Boltes, Mandus Örarbäck


Vid gränsen arbetar poliser från hela södra Sverige. Lång resväg till jobbet och okvalificerade arbetsuppgifter gör många missnöjda med sin tjänst. De menar att de inte får privatlivet att gå ihop, men att ta in mer personal från den redan överbelastade Malmöpolisen är inte aktuellt.

En onsdag i maj kommer Jonas Nimborn fram till Hyllie station och konstaterar han att det är upptaget på alla parkeringsplatser som är reserverade för honom och hans personal.

– Det där är nog vår bil, men inte den där, säger han och pekar.

En bil som har stannat vid trottoaren framför honom har höger blinkers påslagen. Jonas Nimborn sätter på och av helljuset några gånger. Han suckar. Till slut får han kontakt med föraren. Han viftar till honom att köra framåt. Sedan ställer han sig bredvid gränspolisens parkeringsplatser och går ur bilen.

Han har sju år kvar till pensionen. Innan han blev gruppchef för gränspolisens sydsektion arbetade han som yttre befäl i Blekinge, där han också bor. Men den tjänst han hade haft i många år försvann när polisen genomförde sin stora omorganisation 2015.

– Därför tyckte cheferna att det var lämpligt att placera mig här, i tre månader. De tre månaderna blev sex, sedan nio. Nu ska det bli två år, säger han.

Jonas Nimborn är tvångskommenderad. Efter resan fram och tillbaka till Malmö får han tjugo timmar ledigt hemma i Blekinge två gånger under en period på 18 dagar. Han har hittills spenderat 264 nätter på hotell. Även om han gillar själva arbetet och kollegorna är han missnöjd med att arbetet ligger så långt ifrån hemmet. Han kan vägra, säger han, men är rädd att han då kommer bli erbjuden ett jobb ännu längre bort från familj och vänner.

– Jag har sju år kvar, upprepar han.

Enlarge

weeb
Jonas Nimborn står uppe på Lernacken. Här utförs över hundratusen enskilda kontroller av id, pass och resehandlingar per vecka.

Foto: Celia Boltes

Jonas Nimborn är inte den enda gränspolisen som har långt till jobbet. Endast tre av de 78 poliser som arbetar med de inre gränskontrollerna kommer från Malmöpolisen. Ett tiotal är till och med tvungna att spendera större delen av sin tid på hotell.

– Våra respektive får ju köra hela lasset där hemma. Det funkar inte med familjelivet, säger Jonas Nimborn.

Polisen ser gränskontrollerna som en tillfällig arbetsuppgift. Därför placeras poliser från andra delar av regionen här under sex månader, istället för att gränspolisen rekryterar poliser för fasta tjänster.

Missnöjet med arbetet vid gränsen är stort. Jolu granskar har med hjälp av Polisförbundet genomfört en enkät som behandlar kommenderingen till gränspolisen i region Syd. 33 av de 78 kommenderade poliserna har svarat och av dem är en majoritet missnöjda med sin tjänst. 18 procent känner sig likgiltiga, och 12 procent är nöjda med sin kommendering.


Läs mer om enkäten här


Det stora missnöjet beror främst på att många bor långt ifrån arbetsplatsen och att de därför blir tvungna att spendera långa perioder hemifrån. En polis uppger att hen stundtals var borta från sin familj två veckor i sträck och har varit tvungen att gå ner och jobba deltid för att få familjelivet att fungera.

Andra poliser vittnar även om ett missnöje när det kommer till arbetsuppgifterna som utförs vid gränsen. Att kontrollera resehandlingar ses helt enkelt inte som ett meningsfullt arbete. Arbetsmiljön är en annan tydlig källa till frustration. En polis menar att de står i en konstant bullrig miljö och att de saknar tillgång till kläder som kan stå emot kyla på vintern och hetta på sommaren.

Men alla är inte missnöjda med att arbeta med gränskontrollerna. För att möta regeringens ambition att kontrollerna ska vara nästintill hundraprocentiga har gränspolisen i region Syd utbildat civila passkontrollanter som arbetar sida vid sida med polisen.

En av dem som gått den fyra veckor långa utbildningen är Carla Serini, numera platschef för gränskontrollerna av biltrafiken över Öresundsbron vid Lernacken.

– Jag såg annonsen på arbetsförmedlingen och kände att det var någonting jag skulle vilja prova på. Det är ett väldigt spännande arbete. Man får se och vara med om mycket tillsammans med poliserna som vi jobbar med, säger hon.

Enlarge

weeb2
Carla Serini talar fem språk och är en av två passkontrollanter som har avancerat till platschefer på Lernacken.

Foto: Celia Boltes

Utbildningen som Carla Serini genomförde bestod av två veckors teori följt av två veckors praktik. Det var en genomgång av gränskodex och alla lagar som hör till gränskontrollerna. Under praktiken var de en vecka på Sturups flygplats och en vecka vid kontrollerna på Lernacken.

– När man kom ut i arbetet så tog det lite tid innan allt var på plats, men det fungerade bra eftersom jag fick gå bredvid en kollega. Det gick snabbt att komma in i det, säger hon.

Carla Serini står vid ”second line” uppe på Lernacken. Hit får de som kör över Öresundsbron och som inte har med sig giltiga resehandlingar i form av pass, visum eller id-kort stanna för en ytterligare kontroll.

– Vi kollar så många bilar vi kan. Vissa tycker att det är bra, andra att det är mindre bra. Pendlarna tycker att det är jättestörigt, och det kan man ju förstå. Mitt jobb är att försöka underlätta för alla.


FAKTA: 17 polisanmälningar

  • Sedan gränskontrollerna infördes har gränspolisen i Skåne polisanmälts 17 gånger.
  • 12 anmälningar handlar om otrevligt bemötande från poliser och kontrollanter.
  • En lärare menar att hen blev utskälld och kallad oansvarig och dålig förebild framför sin skolklass när hen inte hade pass med sig.
  • Enligt en kvinna läste en gränspolis upp hennes namn högt i och med en kontroll. Hon ansåg att det var för att göra henne till åtlöje inför övriga passagerare.

Läs mer om polisanmälningarna här


På Carla Serinis gula reflexväst står det ”passkontrollant”, men därutöver är det svårt att skilja henne från poliserna som hon arbetar med. Hon har likadana skor och uniform, och hon har en komradio fäst på sin vänstra axel för att kunna kommunicera med de andra på platsen om någonting oväntat skulle uppstå. Det som fattas är en polismössa och ett bälte med tjänstevapen.

– Vårt skydd är den skottsäkra västen och radion, men vi har alltid poliser i närheten som kan ingripa om någonting händer.

Eftersom det finns risk för att det kan uppstå aggressiva situationer har facket ställt krav på att poliser och passkontrollanter ska arbeta sida vid sida. Vid andra gränskontroller, såsom på flygplatser, är det vanligt att civil personal sköter kontrollerna. Där sitter de i hytter med en tydlig kö och kan utföra sitt arbete i lugn och ro, säger Fredrik Brokopp, kommunikationsansvarig för Polisförbundet i region Syd.

– Som passkontrollant ställs man inför helt nya uppgifter. Vi som är utbildade poliser är utrustade för detta och har en rättighet och skyldighet att bruka våld när är nödvändigt. Skulle någon angripas rent fysiskt så måste vi finnas där, säger han.

Enlarge

weeb3
Tågen från Köpenhamn kontrolleras på Hyllie station i den mån personalen hinner. – Om det är rusningstrafik kan det vara upp till 700 personer ombord tågen. Det reder vi inte ut på 6-7 minuter, säger Jonas Nimborn.

Foto: Celia Boltes

Att de poliser som arbetar tillsammans med passkontrollanterna är kommenderade från hela södra Sverige har varit nödvändigt för att möta de ambitionskrav som regeringen har satt för gränspolisen.

– Efter omorganiseringen är region Syd ett stort område och på grund av det dödliga våldet i Malmö kommenderas nästan inga poliser därifrån. Men missnöjet är tydligt. Det blir en stor social påfrestning när man exempelvis har familj och barn långt borta, säger Fredrik Brokopp.

Han vittnar om att arbetet vid gränsen är ett mycket ouppskattat uppdrag. Traditionen säger att den som är yngst i tjänst ska få denna sortens arbete, därför är de flesta som arbetar vid gränsen är nyutexaminerade.

I den enkät Jolu granskar skickade ut uppger flera poliser att de känner sig som passkontrollanter och inte poliser. Arbetsuppgifterna beskrivs som monotona och “icke-polisiära”, och många menar att deras kompetens inte utnyttjas på rätt sätt. Att granska id-handlingar var helt enkelt inte den polisiära insats de förväntade sig att utföra när de sökte sig till polisyrket. Vissa uttrycker besvikelse för att de gått miste om vidareutbildningar som deras kollegor i andra delar av landet fått ta del av. En polis skriver att arbetet “släcker gnistan hos nya poliser”.

Enlarge

weeb4
Det har varit en utmaning för polisen att hitta en fungerande avspärrning för att garantera säkerheten både för passkontrollanter och passagerare. Magnus Jönsjö, lokalförvaltare vid polisen, kallar staketet “anskrämligt”.

Foto: Celia Boltes

Klockan är 11.40. När tåget rullar in på spår 4a på Hyllie station vet alla precis vad de ska göra. En gränskontrollant och en polis går till var sin ände av tåget för att börja kolla resenärernas id-kort, pass och resehandlingar. En kollega öppnar upp kravallstängslet för att släppa förbi de som gått av tåget. Han inspekterar deras pass när de går förbi mot rulltrappan.

Han stoppar en kvinna från Slovakien i 20-årsåldern och ber henne vänta vid staketet som skärmar av perrongen. Hon ställer sig bredvid honom och väger fram och tillbaka med händerna i fickorna.

– Hur ser det ut? Är ni klara fram och bak? säger passkontrollanten i sin komradio.

Kvinnan som blivit stoppad kollar på honom och rycker lite lätt på axlarna.

– Är ni klara bakåt? upprepar kontrollanten.

Han tittar fram och tillbaka längs tåget. När polisen och den andra kontrollanten kommer tillbaka pekar han mot kvinnan och visar upp hennes pass för sina kollegor. De tre männen står och inspekterar passet i någon minut samtidigt som de knappar in något i en liten handdator. Sedan får kvinnan sitt pass tillbaka. Hon tackar och beger sig uppför rulltrappan.

Tåget står kvar på stationen i några minuter och inväntar sin avgångstid. Plötsligt kommer kvinnan springandes tillbaka. Hon ler mot kontrollanterna och hoppar ombord på tåget igen. Hon hade gått av på fel station.


FAKTA: Gränskontrollernas effektivitet


I den enkät Jolu granskar skickade ut ger vissa poliser uttryck för att gränskontrollerna inte fyller den funktion som de ska. En polis menar att de inte skyddar mot “yttre hot”, istället läggs resurser på att avvisa vanliga turister och dagspendlare som återkommer timmarna senare med rätt handling.

Under dagtid rullar Öresundstågen in på Hyllie station var tjugonde minut. Men efter att id-kontrollerna på Kastrup nu har slopats kan tiominuterstrafiken över Öresundsbron snart vara tillbaka.

– Tänk själv, man står på en perrong i nio timmar. Det finns ingenstans att sitta, ingenstans att ta vägen. Ett pass då och då går bra, men månad ut och månad in? säger Jonas Nimborn, gruppchef för gränspolis Syd.

Han hade gärna sett att det hade byggts hytter som personalen kunde sitta i när de kontrollerar avstigande tågresenärers pass och resehandlingar. Men ledningen avvaktar. Det finns stor press från pendlare att kontrollerna ska gå så smidigt och snabbt som möjligt. Om hytter installeras kan köbildningen för de som stiger av tåget bli värre.

– Det är också av säkerhetsskäl. Om något skulle hända vill man inte ha saker som blockerar för folk som vill komma av perrongen, säger Magnus Jönsjö, lokalförvaltare vid polisen i södra Skåne.

Det var en utmaning för polisen att ordna fungerande faciliteter, då beslutet om de inre gränskontrollerna kom så plötsligt.

Jonas Nimborn lutar sig mot bordet inne i polisbussen som står parkerad längst ut på perrongen på Hyllie. Han konstaterar att passkontrollanterna som har arbetat på bron under en längre tid har utvecklat en stor skicklighet i sitt arbete.

– Nu är de så duktiga att de kan känna på ett italienskt körkort om det är fel sorts papper, säger han.

Det är även därför polisernas tid vid gränsen har blivit så lång som sex månader. Jarl Holmström, biträdande regionpolischef, menar att det tar några månader innan en polis blir riktigt duktig på att hantera alla ärenden som dyker upp. En för snabb rotation av personalen hade gått ut över arbetet.

Hur lång kommenderingstiden ska vara bestäms av en arbetsgrupp som består av representanter från de fyra polisdistrikt som ingår i region Syd och beslutet klubbas igenom av Jarl Holmström. I februari beslutade de att förlänga placeringsperioden för poliserna som kontrollerar gränsen idag, från sex till nio månader. Anledningen var att underlätta i semesterplaneringen och för att det ansågs nödvändigt för att säkra kvaliteten i kontrollerna under sommaren.

– Nio månader är egentligen en för lång period, säger Jarl Holmström.

Han tycker att sex månaders placering är en bra kompromiss mellan att ha rotation av personal och samtidigt säkra gränskontrollernas kvalitet, åtminstone så länge de ses som en kortsiktig arbetsuppgift. Men även om gränspolisen hade satsat på tillsvidareanställningar hade problematiken med de långa resvägarna funnits kvar – de hade fortfarande behövt anställa medarbetare från andra delar av regionen.

– Om vi tar poliser från närområdet så hamnar vi i en mycket svår situation, på grund av det utbredda våldet i Malmö.

Jarl Holmström säger att han har stor förståelse för den besvärliga situation många poliser har hamnat i – att det är påfrestande bo långt från jobbet. Samtidigt är han imponerad över att det inte går ut över det utförda arbetet.

– Jag tycker det är fantastiskt hur alla trots allt försöker lösa sitt uppdrag på bästa sätt. De förtjänar verkligen positiva omdömen, säger han.

Enlarge

weeb5
Polisen ska anställa 100 nya passkontrollanter för att möta kraven på nästintill hundraprocentiga gränskontroller, men det kommer inte betyda färre poliser.

Foto: Celia Boltes

Många poliser vittnar i vår enkät om att de trots missnöjet försöker göra ett bra jobb. De lovordar sina kollegor och vissa poängterar att det är viktigt att dra sitt strå till stacken. Det konstateras att kommenderingen är ett måste för att gränskontrollen överhuvudtaget ska kunna fungera.

Häromdagen fick Fredrik Brokopp från Polisförbundet ett samtal från en blivande polis. Han hade redan innan examen blivit beordrad till gränspolissektionen i Syd. Han var orolig eftersom han har en ettårig son och en fru som ska föda deras andra barn i september. Under den perioden förväntas han bo på hotell i Malmö.

Enligt Fredrik Brokopp strider facket hårt för att få ledningen att ta hänsyn till de sociala aspekterna för varje enskild polis. Frågan är dock svår att hantera eftersom tvångskommenderingarna ryms inom de avtal som finns med Polisförbundet.

– Det handlar inte bara vad som är rätt och fel. Vill man vara en modern och attraktiv arbetsgivare så måste man se till de mjuka värdena också, säger han.


FAKTA: Gränskontrollernas bemanning

  • Totalt arbetar 78 poliser med de inre gränskontrollerna.
  • De är indelade i 12 grupper.
  • 4 gruppchefer är kommenderade från den Regionala operativa enheten Roe.
  • Malmö bidrar med 3 gruppchefer.
  • 26 medarbetare kommer från nordvästra Skåne, 23 från södra Skåne och 23 från sydvästra Götaland.
  • Resterande medarbetare är civila gränskontrollanter
  • Sammanlagt är det cirka 130 personer som arbetar med att kontrollera Id, pass och resehandlingar

Sveriges gräns står öppen för smugglarna Tullverket gör rekordbeslag vid Öresundsbron. Men myndigheten lämnar den obevakad.

Text: Samuel-Love Boström, Fredrika Karlsson, Petra Marriott, Tanja Möller, Jon W Loman

Den 16 mars 2016 står en lastbil i kön vid brofästet i Malmö. Nervöst tänder chauffören en cigarett och skickar ett sms till sin chef:

”Vi kommer råka jävligt illa ut. De i Malmö är inte att leka med. Kontrollen”.

Chauffören har kört från Spanien och framför honom väntar nu ett tjugotal lastbilar på att tullen ska skanna fordonen innan de får åka in i Sverige.

Enlarge

RED_dramatisk-brobild
Smugglare som ser att tullen är på plats kastar ibland ner narkotikan i havet.

Foto: Samuel-Love Boström

”Kan man se på röntgen vad detta är?”, skriver chauffören till sin chef i ett nytt sms.

”Ta bort alla meddelanden”, svarar chefen.

Tullen skannar lastbilen tre gånger. De hittar 32 kilo cannabis och 78 kilo hasch i en stålbalk under lastbilen.

Narkotikan kommer från ett slovenskt syndikat och var avsedd för att hamna på svenska gator.

Chauffören döms till fängelse i fyra år och fyra månader samt utvisning. Den tyngsta delen av bevismaterialet består av telefonkontakten mellan honom och hans chef. Bland annat skickade chefen följande sms när lastbilen stod vid brofästet och väntade på att bli skannad:

”Varför i helvete åkte ni inte på natten för”.

–  Det här är Sveriges brottsligaste plats, säger hundföraren Niklas Delin och släpper ut narkotikahunden Zak ur bagageutrymmet på Tullverkets mörkblåa Volvo.

Han ingår i gruppen M1 som precis har påbörjat onsdagens arbetspass vid brofästet på Lernacken i Malmö. Fram till midnatt kontrollerar gruppen de fordon som ska in i Sverige.

Enlarge

RED_Zak-söker
Hundföraren Niklas Delin berättar att narkotikahunden Zaks nos är mycket känslig och att han kan känna doften från endast ett par molekyler narkotika. Zak kan även känna skillnad på marijuana och hasch.

Foto: Samuel-Love Boström

Gränsskydd syd bevakar gränsövergångarna i Skåne och Blekinge. Inkommande trafik vid hamnar, flygplatser, tåg men även postflödet ska kontrolleras av gränsskyddet. M1 är en av Region syds 21 grupper som utför dessa kontroller.

På några få månader har Niklas Delin och hans kollegor gjort flera grova narkotikabeslag.

– Under tiden vi var där inne gjorde mina kollegor två beslag här ute. Det är ett konstant flöde, säger Niklas Delin efter att vi fått en säkerhetsgenomgång inne på kontoret.

Enlarge

karta_grafik

Grafik: Fredrika Karlsson, Källa: Tullverket

Den här dagen rapporterar tidningarna om att sommaren har kommit till Skåne. Niklas Delin och hans kollegor arbetar i kortärmat. Det skrivs också om att två män har anhållits för ett mord som skedde i Malmö två månader tidigare. De anhållna misstänks vara gärningsmännen.

Niklas Delin och hans kollegor i grupp M1 rör sig vant bland person- och lastbilar ute vid tullstationen på brofästet. Arbetsfördelningen i teamet är tydlig. Ett gäng utför blåskontroller och väljer ut fordon för kontroll vid tullbåsen mellan körfälten. De som ska kontrolleras skickas vidare till Niklas Delin och narkotikahunden Zak som genomsöker fordonet. Under tiden ställer en annan kollega kontrollfrågor till chauffören.

Enlarge

RED_IMG_3878
Vid tullbåsen stoppas fordonen för så kallad selektering. Christoffer Carlsson kontrollerar körkort och ställer frågor för att bilda sig en uppfattning om personerna i bilen.

Foto: Jon W Loman

Perioden januari till mars i år har gränsskyddet i Skåne slagit rekord. Under årets tre första månader har Tullverket beslagtagit mer illegalt gods än vad som någonsin gjorts på ett helt år. Vad det beror på kan ingen inom myndigheten med säkerhet svara på.

– Det är nog en kombination mellan att det kommer mer narkotika och att vi har förbättrat våra arbetsmetoder, säger Niklas Delin.

I mars rapporterade nyhetsmedier om ett cannabisbeslag på 600 kilo vid Lernacken. Men de flesta tulltjänstemän som vi har pratat med antyder att det finns ännu större beslag under årets första månader. Bland annat uppger en källa inom myndigheten att man gjort ett beslag på 900 kilo av blandad narkotika. På grund av förundersökningssekretess kan Tullverket inte säga mer.

Enlarge

brottsbekämpning

Grafik: Fredrika Karlsson

Oscar Lindvall är tullåklagare och tar över arbetet efter att gränsskyddet har gjort ett beslag. I sin roll får han en överblick av narkotikasmugglingen vid Öresundsbron.

– Det bara väller in. Det är helt galet, säger han.

Resultatet av narkotikabeslagen mäts i så kallad samhällsnytta. Den räknas ut efter hur mycket narkotikan skulle ha kostat samhället om den hade hamnat på gatan.

Siffrorna är anmärkningsvärda. Redan i april i år hade gränsskyddet i Skåne utfört en samhällsnytta större än budgeten för hela myndigheten.

Niklas Delin och Zak har precis sökt igenom en skåpbil. Den här gången hittar de ingenting. Zak får ändå en tennisboll som belöning. Niklas Delin suckar när vi frågar om beslagen de gör. Efter att han bakat en snus och lagt in prillan säger han.

– Vi vet dessutom att narkotikan föder Malmös organiserade brottslighet.

Enlarge

Nicklas-tullare-profil
Niklas Delin.

Foto: Samuel-Love Boström

Tullverket vet inte hur mycket narkotika de missar men uppskattar att de beslagtar max tio procent av det som förs in i landet. Men medarbetarna vid gränsskyddet är oroliga över hur de ska kunna fortsätta att beslagta illegala varor överhuvudtaget.

Anledningen är att personalstyrkan blir mindre för varje år som går.

Vid Sveriges EU–inträde 1995 arbetade cirka 3 500 personer på Tullverket. Men myndighetens verksamhet ansågs då inte vara förenlig med EU:s grundidé om fri rörlighet. Därför minskades antalet anställda med nästan tusen personer. Idag arbetar 1 997 personer på Tullverket.

De senaste tio åren har gränsskyddet minskat från 540 personer till 361 i hela landet. Bara i Region syd har antalet anställda minskat med hundra personer på några få år.

Enlarge

varning-personalbrist

Grafik: Fredrika Karlsson

Niklas Delin och hans kollegor ute vid bron upplever situationen som frustrerande och menar att konsekvensen av allt färre kollegor kan bli stora.

– Vi kan få underrättelser om en smugglare vid färjan i Trelleborg samtidigt som vi får underrättelse om en lastbil som kommer på bron. Då tvingas vi välja. I efterhand har vi fått veta att vi missat stora beslag på grund av detta, säger han.

– Nu får polisen ta hand om det i stället, fortsätter han.

På ett café i Malmö beställer skyddsombudet Daniel Markan in en kopp svart kaffe. Om ett par timmar ska han inleda sitt arbetspass ute på Lernacken. Han har arbetat inom myndigheten i drygt tio år och är bekymrad över situationen.

–  Idag är vi i princip en grupp på fyra till tio personer som ska täcka Lernacken, tågen, Helsingborg och färjorna i Trelleborg på nätterna. Det säger en del om hur enkelt det är för smugglarna och varför det är så mycket problem.

Varför i helvete åkte ni inte på natten för?

Daniel Markan berättar att de ibland endast är fyra kollegor som ska kontrollera bilar på bron.

–  Vi får ta en i taget och då kan det passera tusen bilar på en timme som vi missar att kontrollera.

Enlarge

RED_Markan
Skyddsombudet Daniel Markan är frusterad över att gränsskyddets personalstyrka blir allt färre och att de tvingas välja vilka gränsövergångar som ska bevakas. "Vi är på ett ställe, till exempel bron, och försöker täcka in så mycket vi kan. Av säkerhetsskäl kan vi inte dela på oss. Vi måste vara numerärt överlägsna dem som vi kontrollerar", säger han.

Foto: Petra Marriott

Även smugglarna vet om att tullstationen vid bron ofta står obemannad. Därför är det vanligt att de skickar en bil med en spanare som först kontrollerar om kusten är klar — innan lastbilen med narkotikan åker över.

Är tullen däremot på plats så finns det fall där personerna i den första bilen agerar misstänksamt för att väljas ut till kontroll. På så sätt sysselsätter de tulltjänstemännen samtidigt som lastbilen med narkotikan kan köra förbi.

Smugglarna har också lärt sig att tullgrupperna oftast jobbar en åt gången och då täcker hela Skåne. Särskilt på nätter och helger. Är det bemannat vid bron åker smugglarna i stället med färjan till Helsingborg eller vice versa.

Niklas Delin berättar att han och hans kollegor har gått upp på vallarna som omger Lernacken. Där har de hittat personer sittandes med kikare och kameror i solstolar.

– Frågar vi vad de gör svarar de att de tittar på fåglar, men vi vet att de spanar på oss för att se om vi är på plats.

Enlarge

RED_VALL
Från vallarna har de kriminella fri sikt över tullstationen. Härifrån kan de enkelt se om personalen är på plats. "Vid den här tiden är vallarna överväxta med buskage och det är svårt att se om någon sitter där och spanar på oss", säger Niklas Delin.

Foto: Petra Marriott

Eftersom Lernacken inte är ett skyddsobjekt får personalen inte avvisa spanare från platsen.

– Ibland har de till och med stått tjugo meter från personalrummet och spanat på oss. Det blir som att smugglarna har tillgång till vårt schema, säger Niklas Delin uppgivet.

–––

– Jag börjar varje arbetsdag med krismöte, säger Martin Petersson, biträdande chef för Gränsskydd syd.

Vi träffar honom en måndag på Tullverkets kontor i centrala Malmö. Där ärmen på hans mörkblå tullpiké slutar börjar en tatuering som täcker armen ända ner till handleden. Den nästan två meter långa Martin Petersson ska ta med oss ut till Tullverkets lokaler på Lernacken. Innan vi sätter oss i radiobilen tar han på sig sin uniformsmössa.

Enlarge

RED_DSC_7159
Martin Petersson är nöjd med inledningen av rekordåret. Men han konstaterar att de ligger ett år efter med rekryteringen. "När nio medarbetare pensionerades i mars frågade de var de skulle lämna sin utrustning. Jag sa att de kunde lämna den på mitt kontor. Kontoret var fullt av skyddsvästar", säger han skämtsamt.

Foto: Petra Marriott

– Det är ett angeläget problem, säger han om personalsituationen.

– Det är ett hårt tryck nu och det blir följdverkningar i organisationen. Gränsskyddet måste dessutom hjälpa många andra enheter, det är inte bara vi som har brist på personal. Bara den här veckan lånar vi ut fem personer till brottsutredningen. Det gör att de tjänstemän som är anställda för att vara ute vid gränsen gör något helt annat, säger Martin Petersson.

I bilen på vägen till Lernacken berättar han om vad som händer med den narkotika som hans kollegor inte hinner stoppa vid gränsen.

När tung narkotika som amfetamin, heroin och kokain kommer in i landet är den koncentrerad och i sin renaste form. Men när den når mottagaren späds det ut.

– Ett kilo amfetamin kan blandas ut till fem kilo, säger Martin Petersson.

Dessutom styckas det upp i mindre partier. Detta försvårar för polisen som tar över jakten på drogerna när de passerat gränsen.

Inom de kriminella gängen som ligger bakom de flesta dödskjutningarna i Malmö spelar narkotikan en central roll. Det är genom försäljning av droger som gängen till stor del finansierar sin verksamhet.

Enlarge

RED_tullmartin1
"Hade vi varit dubbelt så många tror jag vi hade tagit dubbelt så mycket narkotika", säger Martin Petersson vid den för dagen obemannade tullstationen.

Foto: Samuel-Love Boström

När Martin Petersson började på Tullverket 2006 var Öresundsbron bevakad dygnet runt. Men när vi kommer fram till tullstationen visar han oss runt i tomma lokaler. Tullgruppen som skulle bevaka bron är på uppdrag i Trelleborg och nästa grupp börjar först om en timme.

– I min värld är det rätt enkelt. Det finns ett begränsat antal platser där man kan beslagta större mängder narkotika, då tycker jag att vi borde ha bemanning där. Det är ju lättare att ta narkotikan vid gränsen än att den sprids ut och polisen behöver jaga den över hela Sverige, säger han.

–––

Plötsligt öppnas en dörr från receptionen. Det är gruppchefen Laila Marcher–Sjöholm. Hon blir förvånad över att se någon i lokalen. Martin Petersson förklarar att han precis visat oss den specialutrustade toaletten där smugglare som svalt narkotika får uträtta sina behov.

Laila Marcher–Sjöholm är 61 år och har jobbat inom Tullverket sedan 70–talet.

– Men jag är yngst i mitt team, säger hon.

– De senaste åren har det kommit in yngre personer. Plötsligt har man börjat höra om att folk vabbar. Det har jag inte hört om på många år, säger Laila Marcher–Sjöholm och bjuder på ett hjärtligt skratt innan hon går ut för att bemanna receptionen.

Enlarge

RED_IMG_5097
Gruppen M1 består egentligen av åtta personer men en är utlånad till utredningsavdelningen och en är på hundförarutbildning. Under arbetspassets två första timmar har Marie Jensen och kollegorna gjort två beslag.

Foto: Samuel-Love Boström

En orsak till Tullverkets bemanningsproblem beror bland annat på en generationsklyfta inom myndigheten. Den uppstod när personalstyrkan minskades 1995. Generationsgapet har medfört att myndigheten generellt sett består av antingen fyrtio– och femtiotalister eller åttio– och nittiotalister. Under 2017 pensioneras 18 tulltjänstemän bara i Skåne.

När det äldre gardet nu slutar behöver de ersättas. Men enligt Martin Petersson är det är en svår kalkyl att få ihop.

Av de 18 medarbetare som går i pension i Region syd i år kommer bara tio stycken att ersättas. De tio nya tulltjänstemännen kommer påbörja sin utbildning under hösten. Men de är inte färdigutbildade förrän september 2018.

Reduceringen av personalstyrkan inom myndigheten har pågått länge. Sedan 1995 har i genomsnitt 75 personer slutat på myndigheten – varje år.

Enlarge

tullens-enheter

Grafik: Fredrika Karlsson

I Gränsskydd syd arbetar 176 personer idag vid gränsen. Det kan jämföras med de 333 personer som arbetar med gränskontrollerna inom polisen.

Enligt Tullverket ska varje operativ grupp innehålla tio tulltjänstemän. Men i dagsläget är det en omöjlighet. Därför nöjer sig region syd om varje team består av åtta personer. Detta har dock skett på bekostnad av att grupper slagits ihop och blivit färre.

På fem år har sju grupper försvunnit från det skånska gränsskyddet.

Biträdande chef Martin Petersson pusslar dagligen med scheman för att försöka upprätthålla bemanningen.

– Men jag kan inte trolla. Situationen på myndigheten är just nu att vi måste få mer folk. Men det finns inga resurser att anställa fler, vi behöver mer pengar i budgeten, säger han.

–––

Den 14 april 2017 ställer sig finansminister Magdalena Andersson (S) inför delar av Sveriges journalistkår. På glaspodiet framför henne ligger 2017 års vårbudget inslagen i ett gult och blått snöre.

– Vi har valt att kalla den här vårbudgeten för “Samhällsbygget – för trygghet och en hållbar framtid”, säger hon över en ljudmatta av smattrande kamerablixtar.

– Vi stärker kampen mot brotten genom ökade resurser till polisen. Men också genom ökade insatser för att arbeta brottsförebyggande, fortsätter hon efter att ha tagit fram en spartansk powerpoint–bild.

Den senaste tiden har brottsbekämpningen blivit en het politisk fråga. Statsminister Stefan Löfven har bland annat sagt att regeringen måste “knäcka den organiserade brottsligheten”. Oppositionsledaren Anna Kinberg Batra (M) har i sin tur krävt en miljardsatsning på polisen och Sverigedemokraterna vill se 7 000 nya poliser på fem år.

Kampen mot brottsligheten kan bli en avgörande valfråga 2018. Men i de politiska diskussionerna finns det ingen som nämner Tullverket eller det faktum att narkotikan utgör motorn i de kriminella gängen.

I budgeten som finansminister Magdalena Andersson presenterar tilldelas Polismyndigheten 700 extra miljoner. Regeringen valde även att satsa på ungdomar, både när det gäller psykiska hälsa, vård samt utbildning. 900 miljoner kronor läggs på detta.

Men Tullverket går i stort sett lottlösa. Detta trots att samhällsnyttan av myndighetens brottsbekämpning i år redan har överstigit det som regeringen investerat i verksamheten.

Enlarge

new-piktochart49b

Grafik: Fredrik Karlsson

I samband med att budgeten presenteras säger finansministern att hon och regeringen “står bakom allting i den här vårbudgeten och tycker den är väldigt bra”.

Redan 2013 skrev Tullverket i sitt budgetunderlag att den ekonomiska situationen var akut och att ambitionsnivån samt nyrekryteringar var tvungna att nedprioriteras om anslaget inte höjdes.

Enlarge

29727925811_cc7f8dcc64_o
Budgeten som finansminister Magdalena Andersson (S) presenterade i april var en justering av höstens budget. Så här såg det ut när hon presenterade "nådiga luntan" i höstas.

Foto: Björn Nordqvist

Inför perioden 2018 till 2020 har Tullverket äskat om 543 miljoner kronor extra i budgetanslag. Om detta inte uppfylls beräknar myndigheten att de kommer tappa ytterligare 135 av sina 1 997 medarbetare. Sett över en tjugoårsperiod skulle det innebära att myndighetens personalstyrka nästan halverats.

Tullarbetarnas fackförbund, Tull–kust, räknar med att Tullverket behöver 500 nya tjänstemän till 2020. Förbundsordförande, Johan Lindgren, menar att detta är direkt avgörande för att myndigheten ska kunna “hålla huvudet över vattenytan” och “upprätthålla en effektiv tullverksamhet”.

När vi kontaktar finansminister Magdalena Andersson och hennes statssekreterare, Leif Jakobsson, väljer de att svara genom sin pressavdelning. Vi frågar varför regeringen, i en budget som fokuserar på brottsbekämpning, inte tagit hänsyn Tullverkets ekonomiska situation.

– Vi gör väl avvägda bedömningar när vi fått in alla äskanden, säger pressekreterare Gösta Brunnander.

Vad säger ni om att Tullverket har kännedom om narkotikasmuggling som de inte har resurser att ingripa mot?

– Det får myndigheten själv svara på.

Sedan avslutar Gösta Brunnander intervjun.

– Fler svar än så här kommer vi inte kunna ge, säger han.

–––

En buss från Amsterdam rullar in från bron och väljs ut för kontroll av tulltjänstemannen Andreas Hasselgren.

Niklas Delin och kollegan Andreas Lembke väntar på kontrollplatsen längre fram, med sig har de narkotikahunden Zak. De söker först igenom bussen invändigt. Sedan ber de chauffören att öppna bagageutrymmena. En ivrig Zak försvinner in bland väskorna. Plötsligt lägger han sig ner och fryser till is. Han har fått upp ett spår. Andreas Lembke tar ut en väska och söker igenom den. En ung man kommer ur bussen och visar självmant vad Zak har reagerat på.

I väskan hittar de tillbehör för cannabisrökning. Det finns dock ingen cannabis och chauffören får klartecken att bussen kan åka vidare.

Andreas Hasselgren kliver ner från en lastbilshytt. Han slänger ett använt munstycke i en papperskorg och monterar ett nytt på alkoholmätaren. Han ger ett intryck av maktlöshet när vi pratar om att regeringen inte gör något åt nedmonteringen av myndigheten.

– Det känns som att vår verksamhet bara är ett spel för galleriet, säger han.

Enlarge

RED_IMG_5052
Andreas Hasselgren kontrollerar chaufförens papper. För att bilda sig en uppfattning om personen frågar han bland annat om varifrån chauffören har kört, vem hen jobbar för och vart hen ska.

Foto: Samuel-Love Boström

Flera som vi pratat med inom Tullverket menar att de har försökt effektivisera för att klara utmaningarna. Bland annat har kontrolltiden vid storskalig alkoholsmuggling kortats med hela fyra timmar.

Gränsskyddet väntar också på en kamera som ska läsa av registreringsnummer och slå larm om något misstänkt fordon befinner sig på bron. Tulltjänstemännen välkomnar tekniken men påpekar samtidigt att det tar av resurserna.

– Även om vi får kameror ute på bron så måste en person bevaka den. Dessutom kanske vi inte ens är här när fordonet kommer, säger Niklas Delin.

Borta vid tullbåsen fortsätter Andreas Hasselgren att genomföra blåskontroller. Flera lastbilar skickas vidare för ytterligare kontroll hos kollegorna. Vi frågar honom hur det kommer att kännas att åka hem från jobbet vid midnatt.

– När man går av ett pass och märker att ingen kollega kommer och tar över. När man vet att bron kommer att stå obevakad under natten eller hela helgen. Då skär det i hjärtat, säger han och tittar ut mot bron.

Kontakta oss på jolugranskar@gmail.com